3 dagar har gått sen i lördags. Ska man tro Elin är det som hände i lördags preskiberat nu men jag känner ändå att jag måste skriva något om konserten. För oj så bra det var! Låtlistan var bättre än i stockholm och man både såg bättre och behövde trängas mindre.

Två av mina bästa; socker och utan dina andetag var med. Tack Jocke för dom :) Sen var Lsd någon? bra som vanligt. En Jocke som oh la la la la:r och får med sig en hel publik är inte fy skam. Och ingenting hade som vanligt bäst ljusshow.

Så blev jag heldepp igen. Humöret är som en berg o dalbana.

Jag kommer aldrig att få veta. Och du verkar inte ens bry dig, verkar inte vilja kämpa för att få veta. Sen hör och läser man hur lätt alla andra har det, hur folk får veta av en slump eller väljer att inte veta men har chansen om dom vill. Själv känner man sig ensammast i hela världen. Ingen som förstår vad man går igenom. Folk verkar tro att det bara är att ta reda på det om man vill.

I need a sign. Something to make me believe again.

I Örnsköldsvik 6 mars byttes stoppa mig juni, berlin och utan dina andetag  ut till:

*Innan allting tar slut
*Kevlarsjäl
*Vinternoll 2

I Västerås 29/2 byttes samma låtar ut till:

Vy från ett luftslott

 Max 500

 Socker

 Revolt III

 Palace & Main

 *Stoppa mig juni (lilla ego)

 Columbus

 Lsd någon?

 Romeo återvänder

 Generation ex

 Den döda vinkeln

 Musik non stop

 Kärleken väntar

 Ingenting

 Om du var här

 Dom andra

 *Utan dina andetag

 *Berlin

 747

 Mannen i den vita hatten (16 år senare)

(från eskilstuna 28 feb)

Nyss hemkommen från hockey. Timrå vann över Brynäs med 4-1. Bra skit.

Nu väntar jag på senaste Lost som tickar på nere i högra hörnet. Är helt inne i det nu, Lost för hela slanten. Annars har inte mycket hänt på sistone. Lite jobb, lite hundpromenader, lite fint väder, lite shopping, några dejter och två doktorbesök.

Avslutar med några bilder från Paris.

Så känns allt sådär hopplöst igen. Tack för det.

Efter en dålig start på dan fick lite tröstshopping med Ida mig på bättre humör. Tyvärr blev det lika hemskt sen igen på kvällen.

Hatar att vara så maktlös, vad fan ska jag ta mig till? Det känns nästan som att ni försöker driva mig mot min största fruktan.

Skulle ha vart fint med lite stöd just nu men du verkar mest upptagen med att sova och mansgrisa dig.

smarrig förrätt

Så var man hemma. Borta bra men hemma bäst. Bortsett från att det inte känns så härligt som det brukar kännas när man varit borta ett tag. Paris var underbart, skulle ha behövt minst en dag till för att strosa runt och hinna shoppa lite. Det här måste vara första gången jag kommer hem från en resa med pengar kvar. Första dagen i Paris var ganska kall och blåsig, inte det ultimata för min förkylning. Var rädd att jag skulle bli riktigt sjuk där ett tag men jag verkar ha klarat mig. Sen dag nummer två (MIN FÖDELSEDAG BTW) var det vår ute. Soligt och fint, helt underbar dag. Hade världens mysigaste picknick i solen på en parkbänk utanför Notre Dame och efter en 3 rätters födelsedagsmiddag på champs elyssée avslutade jag min födelsedag på 300 meters höjd högst upp i eiffeltornet. Kommer vara en födelsedag att minnas på mer än ett sätt ;)

Men nu är jag alltså hemma igen. Ingen mer merci, ingen baguette till frukost, ingen tunnelbana att skynda sig till, ingen sevärdhet man måste hinna med. Känns lite trist även om vi hann med typ allt där nere. Nu ska man måsta gå här hemma och vara orolig. Fundera på vad du menar, vad jag nu kan ha gjort för fel, om jag ens har gjort något.

Au Revoir!!